Linnesärk in the making

Idag hade jag äntligen tid att jobba lite på några av mina plagg som inte blev riktigt färdiga under förra årets säsong.

Bland annat trollade jag bort den fula maskinsöm som jag hastigt fållade en linnesärk med förra året. Efter att ha råkat sy i nylon och sedan bestämt mig för att vitt var en tråkig färg för en särk färgade jag nämnda särk lila. Det gick förvånansvärt bra och färgen blev väldigt jämn och fin, men eftersom tråden jag sytt med var av nylon tog den inte åt sig av färgen och förblev därmed  vit. Just då hann jag inte göra något åt det utan bar särken under en ullsärk, som det var tänkt, och då syntes det ju inte så mycket. Men nu när jag hade ett ögonblick över bestämde jag mig för att helt enkelt gömma den bakom ett fin (men inte helt tidsenligt, mind you) bård. Om man ska ha bård som är tidsenlig blir det genast mycket svårare för då är den enda alternativet sk brickband. Ett gammalt hantverk som idag är mycket sällsynt, och sådana band är därför svåra att får tag i.

I vanliga fall hade jag nog inte brytt mig om att sömmen på en undersärk var maskinsydd, men eftersom det syntes så tydligt med den vita tråden kände jag behovet att bättra på den lite.

För att kompensera för den något moderna bården sydda jag fast den för hand för att ge arbetet en något genuinare prägel. Jag tror det funkade :) Jan använde mig av den enklaste stygn-teknik jag känner till, men jag inte helt säker på om det är den som kallas "fältstygn" eller någon annat...

Jag gömde maskinsömmen på armfållen också, men på kjolen tänker jag inte slösa blomster-bård, så där får jag hitta på något annat, en annan gång :) För att förklara de små svarta trekanterna på särken: När jag arbetade med bården såg jag att det höll på att gå åt fanders med några av kilarnas sömmar. Så jag förstärkte dem med små bitar av ull-tyg, en teknik som var väldig vanlig under medeltiden, men oftast hade man nog lappar av samma slag som det plagg de skulle sys på. Jag hade dock inget linnetyg i någon passande färg, så det fick bli det jag hade.

Jag måste komma ihåg att inte tvätta särken för varmt i fortsättningen! :)

Här är hela särken. Mönstret för en sådan särk är ganska enkel, och det vanligaste underplagget under medeltiden. I övrigt bar man även en kortare (oftast ärmlös) linnesärk under denna, som är motsvarigheten till moderna underkläder.  Över dessa bars även en surcot, ibland både en långärmad och en ärmlös i lager. 

Vanligtvis är den här typen av linnesärk ganska slapp och luftig. Just denna  har jag dock gjort något mer kroppsnära än vanligt, särskilt i ärmarna, genom att helt enkelt ta av några centimeter på vardera sida mellan höft och armhåla och motsvarande på ärmstycket. Detta för att jag ville kunna ha den under en ullsärk som även den är ganska tajt. Man får helt enkelt prova sig fram tills den är så tajt som möjligt men ändå går att ta på sig. Linnesärkar i alla färger och varianter var brukligt under både vikingatiden och medeltiden som basplagg, men av det mer formpassade slagen blev de inte vanliga förrän mot slutet av medeltiden och in i renässansen. 

Jag bör väl också nämna att jag har frångått grundmönstret ovan också genom att lägga till fler kilar i kjolen. detta för att ull-särken den är tänkt att användas till är "cirkelvid" för att kunna användas vid häst-ridning. Helt logiskt måste ju då även undersärken vara lika vid för att inte förstöra konceptet :)

När jag ändå var i farten med att stärka de mest belastade delarna av särken passade jag på att sätta ett par lappar där spännet i halsen oftast sitter, eftersom mina särkar har en tendens att slitas upp fort på det stället annars. Jag vet dock inte om detta var brukligt under medeltiden, men är nog inte helt orimligt, och ganksa praktiskt.

Så här ser det ut knäppt. Spännet är av mässing och  införskaffat på en vikingamarknad, Det är en replika av vad man tror var mycket vanliga spännen under både vikingatiden och medeltiden. Ganska tjusigt, inte sant?

Devium 

Madiirje

Bilder (C) Madiirje
Mönster (C) Historiska Världar, Historiska Museet.