Hej alla finurliga vikingar!
Vi är sedan länge hemma i nutiden igen, och har till och med hunnit med en tripp till medeltiden sedan dess, men vår långhelg på foteviken var helt klart varit något alldeles extra. Större delen spenderades nämligen i en av våra personliga favoriter i historisk reenactment-väg; Fotevikens vikingatida by, som vi även skrivit om under förra årets tilldragelse
Här.
Jag (Madiirje) flörtade precis som då i år med mig vår kära Hanna dit på en långhelg, och på lördagen fick vi sällskap av Louise, som tog de flesta av våra fina bilder.
I år hade vi dock lite sämre tur med vädret, fast vi hade det ganska mysigt ändå :)
En av de mer udda händelserna under helgen var "kast med lite fisk" som både vikingar och besökare modigt prövade lyckan i för att försöka vinna det åtråvärda priset att få platser till lördagens Gille.
Och vi var såklart tvungna att ta lite vackra bilder av oss själva, när vi var samlade, för att visa upp våra vackra anleten. Särskilt efter de där andra... ;)
Och strax efter vår egotripp startade årets uppsättning av vikingaslaget mellan skåningarna och svenskarna!
och vad är väl en riktig viking utan sin fagra bakdel?
Vi lyckades såklart med konststycket att sätta oss mitt i händelsernas centrum.
Här är några av våra nya favoritvikingar!
Viking Kristall ar ni säkert sett någonstans, de tycks fara överallt! De har fantastiska smycken inspirerade av vikingatida fynd, av hösta kvalitet, och oftast kan man klämma ur dem en rolig, knasig eller vuxenbusig historia om nästan vartenda smycke. Vi älskar dem.
En ny figur för oss, som gjorde stort intryck, var
Jerker. Han trotsade regnet och lyckades helt oförskämt locka hälften av besökarna (och vikingarna med för den delen) till sitt historietält. Där berättade han de blodigaste historier med sådan inlevelse att man bokstavligen såg de kroppslösa lemmarna, och detta utan att äckla ens de bräckligaste små prinsessor i sin publik. För en liten stund tror jag att vi alla glömde bort det ruskiga vädret.
Och så klart de tuffaste vikingarna av alla, Hästarna! ;) Som hästmänniska måste jag, Madiirje, få lovprisa dessa vackra kreatur, som helt orädda spatserade omkring bland de brutalaste av vildar, och deltog i det mytomspunna slaget utan krusiduller.
Fast en lite stund fick vi ändå lite sol, på riktigt skånskt vis. Allt som allt hade vi en ganska skön långhelg, komplett med gamla och nya bekantskaper, värderombyte och stora hål i plånböckerna.
Devium Madiirje, Louise och Hanna
Foton (c) Hanna och Louise
En ny figur för oss, som gjorde stort intryck, var Jerker. Han trotsade regnet och lyckades helt oförskämt locka hälften av besökarna (och vikingarna med för den delen) till sitt historietält. Där berättade han de blodigaste historier med sådan inlevelse att man bokstavligen såg de kroppslösa lemmarna, och detta utan att äckla ens de bräckligaste små prinsessor i sin publik. För en liten stund tror jag att vi alla glömde bort det ruskiga vädret.
Och så klart de tuffaste vikingarna av alla, Hästarna! ;) Som hästmänniska måste jag, Madiirje, få lovprisa dessa vackra kreatur, som helt orädda spatserade omkring bland de brutalaste av vildar, och deltog i det mytomspunna slaget utan krusiduller.
