Visar inlägg med etikett ull. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ull. Visa alla inlägg

2018-01-04

Vejdeblå vikinga hängslekjol

Efter mycket om så är äntligen min hängslekjol klar. Eftersom jag även bestämde mig för att handsy hela (jag brukar fuska med innersömmar) så har det även tagit ett bra tag. Mönstret är baserat på Madiirjes inlägg om Hedebys hängslekjol. Då Madiirje klippte ut klänningen lite för kort (den skulle vara enfärgad från början), köpte jag efter ett tag ett matchande blått diamantkypert och förlängde, något som jag nu tycker bara framhäver den underbara vedjeblåa färgen. 

Material: 
  • Vejdeblå tuskaft från Medeltidsmode
  • Vit/blå diamtkypert från Korps
  • Blåklintblå tunn kypert från Handelsgillet
  • Hemmavaxad linnetråd


Mina spännbucklor är baserade på ett gravfynd från Finland daterat till ungefär år 1000. För de som är intresserade av ett par likadana så har jag köpt de på Historiska fynd. 

Efter att först städat undan de sista bitarna av den vejdeblåa tuskaften köpte jag lite blåklintsblå kypert som tursamt nog matchade perfekt till hängslena. De sydde jag i tunna band som läggs dubbelt för att passa till spännbucklorna. 


Då det blev lite felräkningar i klippningen lagade jag hålet med lite sashikostygn. 
Eventuellt kommer jag att minska ner på kjolens vidd då den nästa är helcirkel. Men det får blir ett senare projekt. 

Devium,
Louise

2017-06-03

Brodera mera

Vi har inte varit särskilt aktiva på sistone, mellan heltidsarbete, flyttlass, renovering och katter. Dessvärre kommer vi nog inte bli bättre heller :P 

Men här är något jag hållit på med sen sist i alla fall, för hantverkar gör vi än, vi är bara dåliga på att berätta om det :)

Jag håller för fullt på med att sy vikingakläder till min sambo, som inte hade något alls sedan tidigare (bilder på alltihop kommer i framtiden). Som ett led i det håller jag på att brodera på en bård som ska på hans mantel. Manteln är den enklaste varianten från vikingatiden, med källor från keltiska mantlar. 
Ett stort rektangulärt ullstycke, gärna valkat. Den kan då bäras enkel, vikt, dubbelvikt, som enkelt shabrak eller täcke till häst, med mera. Ju större desto bredare användningsområden. Just denna är ganska liten, då behovet av dubbla lager är litet.

Broderiet är en fri tolkning på keltiska och vikingatida knutar. 

Jag använder vanliga stjälkstygn, både till den gula kanten och den blå fyllningen. Jag testade med andra stygn för fyllningen, men ingen annan är så enkel att göra, så att till och med min sambo ville hjälpa till :)

Det blir också ganska bubblig, och eftersom bården är för smal för att använda en broderiring kan jag inget annat göra än att försöka så gott det går. Min plan är att det ska gå att stryka bort det värsta sedan med mycket ånga, och att jag kan vika bort resen när jag syr fast den på manteln.

Garnet jag använt är 100% ull, en- och tvåtrådigt garn. Jag letar alltid upp garn som är färgat på oblekt, det ger mer liv och naturligt djup i färgningen. 
För att inte göra broderiet helt på frihand ritade jag med krita det ungefärliga mönstret, en bit i taget.
Ännu så länga har projektet tagit någonstans mellan 60 och 80 timmar, och då är bara en av sidornas bård påbörjad :)

Devium 
Madiirje

2016-03-20

Skjoldehamnshuva

Här kommer ett enkelt projekt för när man har lite tyg över: Skjoldehamnshuvan.



Skjoldehamnshuvan är en av de enklare huvorna då alla delar består av rektanglar och kvadrater. Fyndet av huvan har blivit daterade till 995-1210 beroende på olika tester, och går historiskt troligt att använd både i vikingatid och tidig medeltid. Mönstret består av en del för huvan och två kilar, en fram och en bak. 

När jag gjorde min första huva så utgick jag ifrån orginalfyndet vilket gjorde att den blev lite för liten i vidden, vilken jag fixade genom att lägga till ett par extra raka kilar bak, någon som jag för övrigt tycker blev en snygg detalj. 
Vill ni ändra mönstret till er storlek? 
  • Vidden på huvan ändras genom att minska eller öka bredden på huvuddelen. 
  • Höjden på huvan ändras genom att minska eller öka längden på huvuddelen. 
  • När höjden ändras är det även bra att kolla så att kilarna inte blir för stora eller små. Mät hur stort du vill att ansiktshålet ska vara och jämför med kilen. 
  • Vill du att huvan ska sitta lite mer figursytt? Sänk mitt bak och skjut ut baksidan lite. (se bild)
Bild: Mönsterkonstruktion utifrån orginalfyndet. Efter Gjessing 1938 och Hügel 2005.

Jag brukar börja med att sy fast kilarna och fortsätter därefter med att sy ihop ovansidan av huvan. Efter detta så sys framsida och baksida ihop. Ta-da! nu har du en hel huva. Beroende på vilket tyg du använder så går det även att sy ned sömmar, fodra, vändsy, brodera och fålla. 



Källor: En sammanfattning av flera artiklar och sannolika fynd http://www.medieval-baltic.us/skjold.html
Dette er ekkte vintage-klär, NRK 2013-06-04 http://www.nrk.no/troms/dette-er-skikkelig-vintage-1.11061780

Devium, 
Louise

2016-02-01

Tunika från järnåldern rekonstrueras

Varken jag eller Louse hinner göra så mycket med bloggen nu för tiden, men här är iallafall ett litet inspirationsstycke :)


Devium
Madiirje

2014-03-11

Inspiration!

Jag har precis upptäckt en cool grej, kanske användbart?:




Förvisso fokuserat på den engelska renässansen, men otvivelaktigt intressant, och i viss mån säkert applicerbart även på nordisk medeltid, right?

Devium
Madiirje

2013-06-13

Förra årets nya

Inför sommar 2012 tycke jag att det var dags för en ny klänning. På loppis hade jag hittat ett underbart beige ylletyg i kypert som jag bestämmde skulle bli överklänningen. Till det så fick jag tag i ett mörkturkost linnetyg som fick agera kjortel.


Turkos kjortel
Kjotelns modell är raka fram och bakstycken med tre kilar bak, en i sidan och en mitt fram.

Kil isydd mitt på ett av bakstyckena.
Närbild på kilen.
Bakstycke med tre kilar isydda.




Dock har jag enbart bilder på baksidan av klänningen under tiden jag sydde. Efter ett tag blev jag så engagerad i att sy att jag glömde bort att ta foto.

Från början med falska vita ärmar. 
Detaljer bak.
Ärmarna har varit med om lite ändringar. Från början hade jag tänkt ha hellånga ärmar till kjorteln, men då mitt tyg tog slut någonstans bland alla min kilar så blev det ett par korta turkosa ärmar med vita långa fuskärmar under. Jag har dock bytt ut de mot hellånga ärmar i turkost linne lagom till Hovdala anno 2013.






Beige surcot
Surcoten som befinner sig i ett pågående omsyningsprojekt har för det mesta bestått av raka fram och bakstycken med en kil mitt fram och bak. Den har även varit ihopsydd i sidorna från bysten till midjan.
Foto: Gabriella Niegemann
Foto: Gabriella Niegemann


















Devium Louise

2013-03-09

Vikingatida hängselkjol del 1


Så. Jag har ägnat större delen av vintern med att från och till forska runt för att hitta det bästa mönsterförslaget för en vikingatida kvinnodräkt, då jag visste att det var ont om faktiska fynd och andra källor som skulle underlättat arbetet med att framställa en historiskt korrekt modell. Det hela har ytterligare försvårats genom att det finns nästan inga tillförlitliga studier på ämnet att tillgå via svensk webbsökning. Det var inte förrän jag var sjuk och hade all tid i världen som jag listade ut de rätta engelska termerna och började söka med hjälp av dem och började få fram mer lovande resultat, dock skrivna på engelska vilket förvisso inte är ett problem för mig personligen, men kan tyckas besvärligt för att dela med sig. 
Jag hade en ganska bestämd idé av vilken typ av dräkt jag ville ha redan från början, både efter att ha sett andras kläder från marknader, böcker och filmer. Men också med tanke på att det skulle passa mina kroppsformer. Jag ville hitta något historiskt förankringsbart som satt relativt kroppsnära upptill och ganska vitt från höfterna och ner, dels för formernas skull och dels eftersom jag vill kunna rida i kläderna utan några större besvär. När jag väl hittade de rätta sökorden var det lätt att hitta både mönster, beskrivningar och  omfattande dräktstudier av en hängeslkjol hittad i Hedeby i vikingatida Daneland, vilken passade mina ändamål. Den har rätt tid, ungefärlig plats och rätt snitt, lättanvända principskisser och snål tygåtgång. Mer eller mindre perfekt. Typ.
När jag började planera mitt mönster insåg jag dock att om jag skulle följa skissen ovan skulle min kjol få antingen asymmetriska sömmar eller få en söm mitt fram (titta och räkna efter själv får du se). Det gillade jag inte, så jag bestämde mig för att frångå studien där man använt sig av tre trattformade våder, varav en skarvad, och tre kilar, varav en skarvad. Istället tänkte jag att om jag följer samma princip och uppläggning på tyget, men lägger till en tratt och en kil extra, blir det exakt samma sak fast varje del blir lite smalare och jag får ett helt stycke fram som jag ville. Man delar helt enkelt sina omfångsmått på fyra istället för tre osv. Ungefär så här blir det då på principskissen (skandalöst skändad i paint):

Jag vet inte om det finns någon anledning till varför man använt sig av tre våder i studien, eftersom man av vad jag förstår endast återfunnit en enda del av den ursprungliga hängselkjolen, kanske har det att göra med att den återfunna delen varit så pass bred att man räknat ut att tre våder torde bli lagom med de dimensionerna .. Hur som helst ignorerade jag detta och framskred efter min fyrdelade egen plan.





Därför lade jag ut mitt tyg i lager om fyra, i en lång valk (tänk er att skissen ovan viks som ett dragspel längs med de parallella lodräta linjerna). Sedan kritade jag lätt ut alla linjer som skulle klippas genom samtliga lager och när tyget sedan vecklades ut trolla fram alla de delar jag behövde. ( Ni får ursäkta den knaperstekta bildkvaliteten, fotona togs av nödtvång med min telefon)
För säkerhets skull nålade jag fast allting innan jag klippte bort överflödigt tyg och började krita, så att mina lager inte skulle börja flyta omkring.

När dådet väl var gjort och jag klippt ut mina bitar kunde jag till min lättnad se att det fungerat som det skulle och  allt fanns med och såg ut som det borde. Därefter var det bara att börja passa ihop bitarna efter principen överst på första bilden. Eftersom jag har en provdocka kunde jag samtidigt ta in sömmarna efter mina former lite, men inte så mycket att den skulle bli svår att dra över huvudet. Eftersom jag har makalöst breda höfter efter min kära mor såg jag också tidigt att jag skulle behöva ett par extra kilar för att ge några centimeters rum åt min bak, så dem klippte jag ut (något längre i formatet än de övriga för att kunna passas in högre upp på kjolen och därmed ge mer vidd) av det tyg som blivit över. De flesta ska nog kunna klara sig utan dessa, och kanske även utan någon av de fyra vanliga kilarna med eftersom trattformen hos våderna ger vidd i sig själv (tankar som även luftas i studien). Vad man också kan göra är att hissa upp punkten där kjolen blir bredare, för att få plats med baken, det tänkte dock jag på för sent.

Så nu ska bitarna bara sys ihop, stygn för stygn, stygn för stygn, för stygn... Eftersom jag i mitt högmod har bestämt mig för att handsy hela eländet.

Jag använder förresten inget avancerat för att sy vanlig raksöm, huvudsaken är liksom att det är ganska tätt och hänger ihop ordentligt. Se bara till att det finns tillräckligt med sömsmån att sy ner sedan, det blir snyggare (även om det bara är på insidan) om det finns tillräckligt för att vika in. Jag är förvisso inte säker på om tekniken att sy ner sömsmån användes under vikingatiden, men å andra sidan måste det ju ha funnits något som förhindrade att tygerna repade sig, precis som nu... om någon känner till en äldre teknik får denne gärna dela med sig!

Detta får nog anses vara slutet på del 1 i mitt drama om den mystiska hängselkjolen, nästa avsnitt inom kort!

Devium Madiirje

Bilder: Copyright © Madiirje & Monica Cellio

2012-03-20

Sorcot

I tidigare inlägg har jag visat och pratat om ull-särken och linne-särken som syns även i bilderna nedan. När jag tog några foton på dem hann jag även slänga på denna surcot, som hör till. Liksom med ull-särken är denna surcot omsydd för att passa nya behov. Från början var den av mycket enkelt snitt utan kilar eller axelflärpar, dvs helt i turkos ull. Senare har jag lagt till delar i lila ull för att den ska passa stil- och klassmässigt till nämnda undersärkar. I likhet med övriga delar av klädseln är även surcoten inspirerad av flera olika fynd och källor. Det bör dock erkännas att snittet på den nog är mest lik föregångare avsedda för manliga bärare. Min ursäkt är att när jag sydde den hade jag funktionalitet som första prioritet, inte historisk korrekthet eller likhet till fynd. 



Fram
Bak



När jag sydde om den var det för att förbättra denna funktionalitet. Kilarna bak och fram lade jag visserligen dit främst för att surcotten var så nedrans tråkig; en brytande färg i några kilar skulle både avhjälpa detta och lugna intrycket av den ganska skarpa turkosa färgen. Dessa gav dessutom surcoten ett annorlunda fall som passar bättre till den vida kjolen i undersärken. 




För att ge surcoten ett enhetligare intryck lade jag även senare till en slags bård runt halsen av rester från det lila ulltyget med en teknik som jag sett någonstans men inte kan erindra mig var. Jag har helt enkelt tvinnat en lång smal bit lila ulltyg till en "korv" och sedan sytt kaststygn runt denna och genom underlaget.



 Jag har sett liknande axel-flärpar på herr-surkoter och vapenrockar, och tänkte att det skulle skydda lite extra mot regn och rusk. Stygnen som syns är relativt grova kaststygn som på avigsidan verkar som "sicksack" för sömsmånen, så som jag pratat om i tidigare inlägg.








För att sy surcoten utgick jag efter samma grundmönster som till särkarna, med det uppenbara undantaget för ärmar och ej hopsydda sidostycken. Formen på axel-flärparna fick jag pröva mig fram för att hitta tills det satt bra på mig. Ett tips är att testa med vanligt papper eller mönsterpapper först för att se om det hänger ihop ordentlig med övriga mönsterdelar och om skärningen funkar.


Devium
Madiirje

Bilder (C) Madiirje

2012-03-12

Ull-särk

Som en fortsättning på förra inlägget kommer här lite bilder på den ull-särk som hör till den lila linne-särken och är tänkt att bäras över denne. Det bör sägas att den här ull-särken inte är baserad på något särskilt fynd eller målning. Den är snarare inspirerad av flera olika dräkter både från historiska källor och nutida adaptioner jag stött på på marknader och festivaler. om den ska placeras någonstans är det nog i så fall sent 1300-tal och 1400-tal. På 1400-talet var det vanligt bland borgare att ha figursydda kläder, dock vad jag har sett oftast med knappar, inte snörning.  Denna särk är även sydd med tanken att den ska passa till fantasy-lajv och kan därför anses ta en aning för stora konstnärliga friheter av  "purjos".

Det bör även sägas att den är ändrad och omsydd flera gånger för att passa nya behov. Från början sydde jag den som ett test för att se om det gick att återskapa sk "riddräkter" som omnämns i ett fåtal skriftliga källor på ganska vaga sätt. Jag sydde den först med två ben i kjolen, men detta visade sig vara mycket opraktiskt ur ett toalett-perspektiv, eftersom man i princip var tvungen att ta av sig hela klänningen för att kunna uträtta sina behov, inte helt okrångligt XD. Jag bestämde mig då för att göra om den i en enklare variant av ridkjolen som innebär att man syr i ett par extra kilar i en vanlig kjol för att ge den så pass mycket vidd att det går att gränsla en häst i den utan att den kasar upp till höften. Detta är betydligt vanligare ur ett historisk perspektiv, och ganska okomplicerat. Jag är även i process att göra om ärmarna så att de är avtagbara, men som synes är detta inte riktigt färdig än.



Här är en närbild på framsidans snörning, som gör det möjligt att ta av och på  särken. Jag håller för närvarande på att experimentera med olika lösningar, här syns kanske att jag har delat upp den i två etapper för att göra det lättare att hantera. Jag är dock inte säker ännu hur pass effektivt det funkar.


Bakifrån ser den ut så här. eftersom jag har valt att göra klänningen kroppsnära med hjälp av snörningar snarare än genom att modifiera mönstret skulle jag nog vilja placera daterigen något tidigare än 1300-tal, so jag pratade om innan.










Även ärmarna är gjorda för att vara kroppsnära, genom snörning. Den exakta designen för detta är dock ett eget påhitt, och jag kan inte svara för att det är historiskt korrekt.


Alla synliga sömmar på särken är sydda för hand med brun lintråd. Det är en slags små fältstygn/kaststygn   jag har lärt mig att göra för att så lite som möjligt ska synas på framsidan. Det är samma teknik som för att "sy ner sönsmånen", se nedan.


Här syns nästan  hela särken. Kjolen är sydd  med 12 kilar för att ge extra vidd och alla sömsmåner är "nersydda", en vanlig teknik som ersätter sicksack och dessutom pressning av sömsmånerna. Praktiskt innebär det att man syr fast sömsmånderna där de ska vara med en slags kaststygn som bara syns som prickar på rätsidan. jag har dock för vana att sicksacka och pressa ändå, av vana och för säkerhets skull.

För att sy särken använde jag samma grundmönster som till linne-särken i föregående inlägg, med ändringar för kilar och ärmar och snörningar.

Devium
Madiirje

Bilder (C) Madiirje