Inspiration!

Jag har precis upptäckt en cool grej, kanske användbart?:

Förvisso fokuserat på den engelska renässansen, men otvivelaktigt intressant, och i viss mån säkert applicerbart även på nordisk medeltid, right?

Devium
Madiirje

Förra årets nya

Inför sommar 2012 tycke jag att det var dags för en ny klänning. På loppis hade jag hittat ett underbart beige ylletyg i kypert som jag bestämmde skulle bli överklänningen. Till det så fick jag tag i ett mörkturkost linnetyg som fick agera kjortel.


Turkos kjortel
Kjotelns modell är raka fram och bakstycken med tre kilar bak, en i sidan och en mitt fram.


Kil isydd mitt på ett av bakstyckena.

Närbild på kilen.

Bakstycke med tre kilar isydda.

Dock har jag enbart bilder på baksidan av klänningen under tiden jag sydde. Efter ett tag blev jag så engagerad i att sy att jag glömde bort att ta foto.

Från början med falska vita ärmar. 

Detaljer bak.

Ärmarna har varit med om lite ändringar. Från början hade jag tänkt ha hellånga ärmar till kjorteln, men då mitt tyg tog slut någonstans bland alla min kilar så blev det ett par korta turkosa ärmar med vita långa fuskärmar under. Jag har dock bytt ut de mot hellånga ärmar i turkost linne lagom till Hovdala anno 2013.






Beige surcot
Surcoten som befinner sig i ett pågående omsyningsprojekt har för det mesta bestått av raka fram och bakstycken med en kil mitt fram och bak. Den har även varit ihopsydd i sidorna från bysten till midjan.

Foto: Gabriella Niegemann

Foto: Gabriella Niegemann

Devium Louise

Vikingar!

Hej! Det var ett tag sedan vi lade upp något substansiell, så det tänkte jag göra något åt!

Jag har just börjat forska i vikingatida dräktskick inför säsongen, och tänkte dela med mig av det jag hittat. Jag har upptäckt att dräktfynd är ännu ovanligare än jag befarade, och tillförlitliga källor är därför en bristvara. Inte desto mindre har jag lyckats hitta några riktigt bra studier på engelska med tillhörande mönsterförslag, som jag finner lämpliga för mitt ändamål; att sammanställa en full kvinnodräkt från skandinavisk (i den vidaste meningen av begreppet) vikingatid.

De tre nedanstående studier ger en om inte full, så i alla fall tillräcklig bas för att börja med egen dräktkonstruktion, och det är dessa mönster, från de två undre länkarna, som jag kommer använda mig av.

 Länkarna till dessa mönster återfinns nu även på sönmadssidan.


Uppsats om vikingakvinnan i birka (mycket intressant läsning för den akademiskt bitne)
Flera vikingatida mönster (engelska)
vikingatida Hängselkjol från Hedeby (engelska)

Hur det går får ni se så fort jag kommit igång!

Devium
Madiirje

Bilder:
Copyright © 1993, 1997 Carolyn Priest-Dorman & 1995 Monica Cellio

Linnesärk in the making

Idag hade jag äntligen tid att jobba lite på några av mina plagg som inte blev riktigt färdiga under förra årets säsong.

Bland annat trollade jag bort den fula maskinsöm som jag hastigt fållade en linnesärk med förra året. Efter att ha råkat sy i nylon och sedan bestämt mig för att vitt var en tråkig färg för en särk färgade jag nämnda särk lila. Det gick förvånansvärt bra och färgen blev väldigt jämn och fin, men eftersom tråden jag sytt med var av nylon tog den inte åt sig av färgen och förblev därmed  vit. Just då hann jag inte göra något åt det utan bar särken under en ullsärk, som det var tänkt, och då syntes det ju inte så mycket. Men nu när jag hade ett ögonblick över bestämde jag mig för att helt enkelt gömma den bakom ett fin (men inte helt tidsenligt, mind you) bård. Om man ska ha bård som är tidsenlig blir det genast mycket svårare för då är den enda alternativet sk brickband. Ett gammalt hantverk som idag är mycket sällsynt, och sådana band är därför svåra att får tag i.

I vanliga fall hade jag nog inte brytt mig om att sömmen på en undersärk var maskinsydd, men eftersom det syntes så tydligt med den vita tråden kände jag behovet att bättra på den lite.

För att kompensera för den något moderna bården sydda jag fast den för hand för att ge arbetet en något genuinare prägel. Jag tror det funkade :) Jan använde mig av den enklaste stygn-teknik jag känner till, men jag inte helt säker på om det är den som kallas "fältstygn" eller någon annat...

Jag gömde maskinsömmen på armfållen också, men på kjolen tänker jag inte slösa blomster-bård, så där får jag hitta på något annat, en annan gång :) För att förklara de små svarta trekanterna på särken: När jag arbetade med bården såg jag att det höll på att gå åt fanders med några av kilarnas sömmar. Så jag förstärkte dem med små bitar av ull-tyg, en teknik som var väldig vanlig under medeltiden, men oftast hade man nog lappar av samma slag som det plagg de skulle sys på. Jag hade dock inget linnetyg i någon passande färg, så det fick bli det jag hade.

Jag måste komma ihåg att inte tvätta särken för varmt i fortsättningen! :)

Här är hela särken. Mönstret för en sådan särk är ganska enkel, och det vanligaste underplagget under medeltiden. I övrigt bar man även en kortare (oftast ärmlös) linnesärk under denna, som är motsvarigheten till moderna underkläder.  Över dessa bars även en surcot, ibland både en långärmad och en ärmlös i lager. 

Vanligtvis är den här typen av linnesärk ganska slapp och luftig. Just denna  har jag dock gjort något mer kroppsnära än vanligt, särskilt i ärmarna, genom att helt enkelt ta av några centimeter på vardera sida mellan höft och armhåla och motsvarande på ärmstycket. Detta för att jag ville kunna ha den under en ullsärk som även den är ganska tajt. Man får helt enkelt prova sig fram tills den är så tajt som möjligt men ändå går att ta på sig. Linnesärkar i alla färger och varianter var brukligt under både vikingatiden och medeltiden som basplagg, men av det mer formpassade slagen blev de inte vanliga förrän mot slutet av medeltiden och in i renässansen. 

Jag bör väl också nämna att jag har frångått grundmönstret ovan också genom att lägga till fler kilar i kjolen. detta för att ull-särken den är tänkt att användas till är "cirkelvid" för att kunna användas vid häst-ridning. Helt logiskt måste ju då även undersärken vara lika vid för att inte förstöra konceptet :)

När jag ändå var i farten med att stärka de mest belastade delarna av särken passade jag på att sätta ett par lappar där spännet i halsen oftast sitter, eftersom mina särkar har en tendens att slitas upp fort på det stället annars. Jag vet dock inte om detta var brukligt under medeltiden, men är nog inte helt orimligt, och ganksa praktiskt.

Så här ser det ut knäppt. Spännet är av mässing och  införskaffat på en vikingamarknad, Det är en replika av vad man tror var mycket vanliga spännen under både vikingatiden och medeltiden. Ganska tjusigt, inte sant?

Devium 

Madiirje

Bilder (C) Madiirje
Mönster (C) Historiska Världar, Historiska Museet.